Huggenäs kyrka

Den närmaste kyrkan vi kunde komma på var Huggenäs kyrka. 10 meter från Davids hus fick vara nära nog. Men ack, hur tar vi oss in tänkte jag, men David svarade med att låsa upp dörren och så var vi inne.

Huggenäs kyrka är en röd och fin träkyrka som i sin nuvarande form som kyrka invigdes så sent som 22 oktober 1972.















Byggnaden är dock äldre än 1972. På platsen fanns tidigare en mycket äldre kyrka, från medeltiden. Dock så gick Huggenäs socken i mitten av 1800-talet med i Södra Ny församling, och då behövdes kyrkan helt enkelt inte mer. Kyrkobyggnaden lämnades öde och var i mycket dåligt skick. Då kom några höga höns på att det behövdes en skola i socknen, varefter den gamla kyrkan revs 1865 och en skolbyggnad uppfördes på samma plats. Troligtvis återanvändes delar av den gamla byggnaden. Under väldigt många år stod det alltså istället en skolbyggnad på platsen där bl.a. min käre far gick i skola som pojkspjuver.

Sockenbornas dröm om en kyrka med en kyrksal som ser ut så här...


...dog dock aldrig och Huggenäs Kyrkostiftelse bildades, och denna stiftelse anhöll hos kommunen om att få överta den gamla byggnaden efter att skolverksamheten hade upphört. Och efter ett oerhört arbete med frivilliga arbetsinsatser så kunde som sagt Huggenäsborna åter ha en egen kyrka, med början 22 oktober 1972. Ja historien om Huggenäs kyrka är som en saga; slutet gott, allting gott.

För att bevisa för alla tvivlare att vi verkligen har varit där så kommer här en bild på oss båda, och även en bild på den klockstapel som uppfördes 1956, med betydligt äldre klockor.

Nästa kyrka i kyrkjakten är Botilsäter kyrka...

Borta bra men hemma bäst

Efter att för tre månader sedan ha dragit igång en kyrkjakt så trodde säkert många att kyrkjakt inte var något svårt. Jag menar, kyrkorna rör ju inte på sig... Det visade sig dock att det var många faktorer som skulle spöka. För det första ska jag och David besöka dem tillsammans och en kamera bör rimligtvis vara med eftersom kort ska tas. Dessutom, vilket kanske är det största problemet, så måste kyrkorna givetvis vara öppna, för annars är det svårt att ta sig in och utforska.

För ungefär två veckor sedan gick jag på semester och åkte hem till de värmländska skogarna; ett ställe som min käre vapendragare David redan befann sig på. Jag hade med min kamera, så vi bestämde oss för att under min semester besöka ett gäng kyrkor, både stora och små, ljusa och mörka, gjorda av sten eller trä. Efter att ha börjat hela jakten med Bjurums kyrka långt borta i söderns land så bestämde vi oss för att börja vår sommarjakt på kyrkor vid en betydligt närmare kyrka.