Efter att denna soliga julidag ha besökt Tveta kyrka så bestämde vi oss alltså för att draga vidare till Kila kyrka, som ligger så vackert vid en sjö vars namn är Harefjorden.
Men hur ser då själva kyrkan ut? Jo den ser ut så här...
Kyrkan blev färdig 1654. På platsen fanns innan en medeltida träkyrka (troligtvis en stavkyrka), men den var så förfallen att den inte gick att reparera, utan den ersattes istället med denna präktiga stenkyrka. Från den gamla kyrkan finns dock ett dopfunt i sten (från 1200-talet), och även den ena av kyrkans klockor är från den äldre kyrkan. Kyrkklockan är från runt 1350, och är faktiskt den enda i hela Svealand med runskrift. Det står PETRUS KURATUS som betyder Petrus kyrkoherde. Petrus var kyrkoherden vid tiden då klockan göts.
När vi anlände till kyrkan så märkte vi till vår förskräckelse att kyrkan var låst, även fast det stod i broschyren att den skulle vara öppen. Men om man kommer till en låst kyrka, vad gör man då? Jo, man ringer till Elin Jansson, så kommer hon och öppnar. Hon öppnade dock bara på ett villkor, nämligen att hon skulle få vara med på bloggen, så här kommer en bild...
På en av kyrkans väggar hänger något som gör mig alldeles knäsvag. Jag älskar verkligen riktigt gamla föremål, vilket gjorde att detta triumfkrucifix uppskattades oerhört.
Krucifixet är från 1200-talet och Jesus saknar båda armarna och en fot, och är väldigt slitet rent allmänt. Det är ett av Värmlands äldsta träkrucifix. Och här kommer en till bild inifrån av bara farten...
Som avslutning tog vi också en bild på oss själva, med 1930-talets glasmålningar av Gunnar Torhamn i bakgrunden. Och efter denna vackra kyrka bar det av till ännu en vacker kyrka, nämligen i Svanskog. Nämnas kan också att jag har varit på bröllop i båda dessa kyrkor.
